诗篇 120

1En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig. 2HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga. 3Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga? 4Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol. 5Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor! 6Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden. 7Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.