Psalm 9

1För sångmästaren, till Mutlabbén; en psalm av David. 2Jag vill tacka HERREN av allt mitt hjärta; jag vill förtälja alla dina under. 3Jag vill vara glad och fröjdas i dig, jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste. 4Ty mina fiender vika tillbaka, de falla och förgås för ditt ansikte. 5Ja, du har utfört min rätt och min sak; du sitter på din tron såsom en rättfärdig domare. 6Du har näpst hedningarna och förgjort de ogudaktiga; deras namn har du utplånat för alltid och evinnerligen. 7Fienderna äro nedgjorda, utrotade för alltid; deras städer har du omstörtat, deras åminnelse har förgåtts. 8Men HERREN tronar evinnerligen, sin stol har han berett till doms; 9och han skall döma jordens krets med rättfärdighet, han skall skipa lag bland folken med rättvisa. 10Så vare då HERREN en borg för den förtryckte, en borg i nödens tider. 11Och må de som känna ditt namn förtrösta på dig; ty du övergiver icke dem som söka dig, HERRE. 12Lovsjungen HERREN, som bor i Sion, förkunnen bland folken hans gärningar. 13Ty han som utkräver blodskulder har kommit ihåg dem; han har icke förgätit de betrycktas klagorop. 14Var mig nådig, HERRE; se huru jag plågas av dem som hata mig, du som lyfter mig upp från dödens portar; 15på det att jag må förtälja allt ditt lov och i dottern Sions portar fröjda mig över din frälsning. 16Hedningarna hava sjunkit ned i den grav som de grävde; i det nät som de lade ut har deras fot blivit fångad. 17HERREN har gjort sig känd, han har hållit dom; han snärjer den ogudaktige i hans händers verk. Higgajón. Sela. 18DE ogudaktiga vika tillbaka, ned i dödsriket, alla hedningar, de som förgäta Gud. 19Ty icke för alltid skall den fattige vara förgäten, de betrycktas hopp skall ej varda om intet evinnerligen. 20Stå upp, HERRE; låt icke människor få överhanden, låt hedningarna bliva dömda inför ditt ansikte. 21Låt, o HERRE, förskräckelse komma över dem; må hedningarna förnimma att de äro människor. Sela.